så vi börjar väl bakifrån då...

Det finns ett ton med saker att berätta om den här veckan, som känns som att den har varat i evigheter. Minst. Men vi börjar med det sista. Homecoming game & dance.

Den viktigaste matchen i football varje år är homecoming. Vi spelade mot Marshall, och vann överlägset. Visserligen var det iskallt ute, men det fanns en bonfire, och jag hade trevligt sällskap. Dessutom förstår jag mer utav sporten nu efter att ha spelat lite själv. Toppen!








Sen var det homecoming dance, vilken inte är så uppklädd på vår skola. Man gick dit i samma kläder som man hagt på matchen, men det var ändå något av en upplevelse.

När man kom in blev alla kontrollerade med en liten alkoholmaskin, som man skulle blåsa i , och som de också riktade mot magen och halsen. Utbytisarna tittar förvånade på varandra. Tydligen är det så här det går till i USA. Vi kommer iallafall in, allihopa, och börjar dansa. Musiken är nygammal ( alltså modern, men inte helt ny,) och väljs av ROTC killarna ( vilket är en militär inriktning på high school, de är bla ansvariga för alla sådana evenemang, och allmänt kända att vara tråkiga, konstiga människor. )

Iallafall så börjar jag och mina kompisar dansa. Såsmåningon börjar folk droppa in, och vi får från första parkett se hur de "coola" amerikanerna dansar. De gör något som kallas grinding, vilket är förbjudet enligt skolan. Oftast står flera personer tätt på en rad och gungar med musiken. Enligt mina brasilianska vänner är detta väldigt respektlöst. För alla europeiska är detta fjantigt, och något som finns på alla mellanstadie/högstadie discon. Jag fick värsta flashbacken till ett klassdisco i högstadiet, när Vio dansade med 4 killar samtidigt. Då var hon 13. De här människorna är 3 år äldre. Inte okej.

Nästa fest-kulturkrock är när låten ska bytas. Ja, hela låten spelades, trots att slutet var dåligt. Sen blir det tyst ett tag, och rektorn börjar prata i mikrofonen. SEN sätts nästa låt på. herregud. Klockan 11 stängs musiken av brutalt. Nu ska nämnligen dansen sluta. Alla går därifrån, utbytisarna något deppade. Jag önskade så mycket mer ur den här dansen. Och nej. Jag har inte en några bilder därifrån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0