.
Jag vet inte vad jag ska säga... förutom att livet på andra sidan atlanten är GRYMT. Visst saknar jag er alla hemifrån, och jag saknar svensk , hemlagad mat något extremt, men aldrig att jag skulle åka hem nu.
.
Jag har läst om och om igen att det kommer en dag i en utbytis liv när fler vet vem du är, och vad du heter än du själv känner till. Det har nu hänt mej. Idag när jag gick till the middle school för att träffa v-mamman så ropar någon i en truck som kör förbi hi Sofia!! jag vinkar tillbaka, men kan inte säga mej att jag nånsin sett den här personen tidigare. Uppenbarligen vet han vem jag är, den svenska utbytisen, och känner igen mej/har tillräckligt med hjärnkapacitet för att lista ut vem den blonda tjejen som är den enda som GÅR i staden är...
Kommentarer
Trackback
