Une année à Paris

Det är overkligt, men det börjar sakta men säkert slå mej. Jag lämnar det här stället om 6 timmar! Nu har jag sagt hejdå till alla mina vänner, men det var ju innan det slog mej. Att det är på riktigt, det är inte något litet fjantigt hejdå ses om några dagar. Its for real this time. Just nu lyssnar jag på "if we ever meet again" på repeat. Den passar mina tankar väldigt bra. Det är inte några glada tankar. Underbart. Om 3 timmar ska jag gå upp och fixa det sista i packningen. Frågan är om jag ska sova innan det eller inte.