Memorial
Oj, herregud vad länge sedan det var jag såg bloggen. Jag blir tårögd av att se på alla gamla fina bilder och minnen. Antar att det är dags att pensionera bloggen nu, på riktigt. Det här med att fortsätta blogga under förra året gick ju halvbra.
Just nu vill jag inget hellre än att åka tillbaka til USA, (förutom möjligtvis att börja på universitetet) men det är mitt vanliga liv här hemma i Parre som gäller, så jag får göra det bästa utav det. Njuta av mitt sista år hemma.
Något som jag ofta får frågan om är ifall det var värt det att åka till USA men tvingas gå om ett år. Dag till dag kan det variera, men generellt sett är svaret JA!!! Visst, ibland är det lite drygt att veta att jag inte hade behövt bo hemma just nu och att jag inte hade behövt traggla med samma gamla gymnasium, men egentligen så är det petitesser jämfört med allt jag fick av året i USA. Och så dumt är det kanske egentligen inte att bo hemma...
Kommentarer
Trackback
